Ett steg i taget
Tiden springer pÄ i en vÀldig fart och dagarna gÄr lite i ett. Vi Àr i Spanien och försöker hÀmta kraft och energi, vi lÀmnade
ju lÀgenheten i all hast sÄ det var bra att vi kunde komma tillbaka igen. Vi behövde komma hemifrÄn och "fÄ ner axlarna"
som min kloka granne sa till mig. Vi Àr visserligen mest hemma men försöker att gÄ ut och Àta lunch om dagarna och tÀnka
pÄ annat. Melrose & Taylor Àr hemma och jobbar och spelar fotboll sÄ de har full koll pÄ huset.
Â
Det Àr vÀldigt varmt sÄ man (jag) orkar inte sÄ mycket. Men vi har som rutin att gÄ ner och simma varje morgon och Lucky
fÄr dÄ ocksÄ sin trÀning. Det Àr sÄ skönt, dÄ vi Àr helt ensamma dÀr vilket passar Lucky perfekt. Han kan dÄ flyta fram och
tillbaka i sin egen takt.
Â
Det Àr fortfarande jÀttejobbigt och tÄrarna kommer varje dag. Det Àr en sÄdan sorg och Àven om man inte kan göra nÄgot
Ät det sÄ gör det inte det hela mindre tragiskt. Vi pratar och smsar med Oliver dagligen.
Sover sÀmre igen, vaknar alltid vid samma tid och har sÄ svÄrt att somna om. Alla dessa tankar som kommer om natten
Àr sÄ jobbiga...........ibland Àr man bara ledsen men nu Àr jag mer bitter och förbannad pÄ sjukvÄrden och personalen.
Det Àndrar inget men man kan inte bara stÀnga av sina kÀnslor hur som helst heller. HÄlla in allt leder inte till nÄgot bra
de heller. Man fĂ„r försöka hitta en vardag och se framĂ„t men ens tankar finns hela tiden hos O & N.â€ïž
Â
Â