Lizas Place

Ännu en vecka har gått och här ligger man fortfarande nerbäddad och lite utslagen. Utsikten har varit densamma varje,

dag dvs. en liten glipa dagsljus från sängen och lite vädring då och då så man fått in lite frisk luft.

 

Glenn & Simon är friska igen och börjar jobba på måndag, Lucky och jag är fortfarande sjuka medans Melrose är positiv

men helt utan symtom. Så alla utom jag har fått det väldigt lindrigt vilket vi är så glada för. I början gick allt jättebra, lite

ipren och man hade de hela under kontroll sedan blev jag genomförkyld och de satte sig på bihålorna och därefter gick

det bara neråt. Jag trodde huvudet skulle explodera och var nästan fullt övertygad om att jag skulle ramla ihop så fort

jag reste mig. Som om någon stack en skruvmejsel rakt in i hjärnan är det närmsta jag kan beskriva det.

Jag fick söka läkarvård då det visade sig vara både bakterier och virus jag åkt på. Nu har jag fått kortison tabletter och

en dunderkur penicillin som jag hoppas ska ta det. Trycker är redan borta, väldigt skönt, men jag har en bra bit kvar.

Så fort man försöker göra något blir man helt slut, har corona i högra lungan så han, inget jag känner av då jag knappt

hostat något alls men bra att veta antar jag. Nu ska jag bara "överleva" penicillin kuren också, jag känner konstant den

otroligt äckliga lukten av den, i näsan, i munnen, i kläderna, på huden, ja överallt! 6 tabletter om dagen=hästkur!

Klöks flera gånger om dagen, bläähhh!! Hoppas det blir bättre när man kan börja äta lite mat igen, kan inte heller dricka

kaffe för de smakar som bensin..........och jag som älskar kaffe ju ;)

 

Men detta är väl "straffet" för att jag har tyckt att det har överdrivit detta virus. Men trots att jag har mått dåligt så har jag

inte ändrat mig, klart man ska ha respekt för det men att stänga ner hela världen som vi gjort är jag tveksam till. Nu har

alla i vår familj utom Taylor haft de och alla utom jag har haft det väldigt lindrigt. Hade de inte satt sig i bihålorna hade allt

varit klappat och klart. Så klart är det ju Lucky som vi alla varit väldigt oroliga för men än så länge går det bra, första dagen

låg han bara i sängen men från andra dagen har han suttit upp hela dagarna, vilket är så mycket bättre för hans lungor.

Han äter bra och har mest ont i kroppen, men vid gott mod. Vi blev sjuka som på ett löpande band dagarna efter varandra

så nu är vi sista redo att bli friskförklarade också. Men vi tar en dag i taget.

 

Under tiden njuter av mina fina blommor som jag fick av snälla kusin Annika! Hon har handlat och hämtat paket på posten

åt oss. Det är många som har erbjudit sin hjälp så det har verkligen känts skönt att veta att folk är så snälla och vill hjälpa till.

Det var ju lite kruxigt när vi låg sjuka alla på en gång. Tacksam är ordet!