Lizas Place

Igår bestämde vi oss för en tur ner till stranden för lite sol, bad och god lunch. Vi hade de så mysigt och njöt för fullt.

Ja, det var fram till damerna (kärringarna) hoppade på Lucky om att hans ena ben stått i solen i hela 5 min. Han hade

suttit under ett parasoll hela tiden men sa att den sista halvtimmen ville även han få lite sol. Han älskar ju att sola men

efter alla påhopp vågar han inte längre. 

 

Nej, det blev bara så fel! Jag försökte förklara för tanterna att han vill sitta i solen, han älskar att få sola. Så efter en

stund höll de tyst och la sig ner för att fortsätt sola. Men vid detta laget var Lucky halvt hysterisk och bara skrek om

att han ville åka hem och få vara ifred och jag var så förbannad och ledsen så de gjorde ont i hjärtat. 

 

Jag skrev ett långt inlägg och la ut på FB vilket jag aldrig gör men nu fick de räcka och jag mådde så dåligt för Luckys

skull, frågade givetvis om de var ok att jag la ut det varpå han bara sa "gör de mamma-kanske någon fattar och lär sig". 

Döm av min förvåning när vi fick en sådan otroligt fin och uppmuntrande respons.

Imorse fick han själv se vad alla skrivit och hans leende blev bara större och större för varje kommentar. Tänk vad lite

fina och positiva ord kan göra. Varmt Tack alla! Nu ska han t.o.m fundera på att åka till stranden igen, tänk bara de!

 

Själv kan jag säga ifrån, vilket jag också brukar men utan något bra resultat tyvärr men nu ska jag säga ifrån på allvar.

Har ofta känt att vi är gäster i deras land och försöker visa respekt samt sköta oss själva men kan de skrika på oss kan

jag minsann skrika tillbaka. Lucky ska inte behöva bli lidande vilket han i högsta grad blir.

Den goa killen gör ingen människa något mer än att sprider glädje omkring sig. Komma och trycka till honom allt annat

än ok. Skäms på er!

No more el. No mas!

 

Så här mysigt hade vi innan vi abrupt fick packa ihop och åka hem med en gråtande son och tårögd mamma.