Att förlora ett barnbarn
Det har varit ett par jobbiga sista dagar och idag kom så dagen för vår älskade Junies 1-årsdag. En dag som skulle firas
med kalas, presenter, ballonger, tårta och massor av glädje. Men istället så är det en sorgens dag och allt känns väldigt
tungt just nu. Ett liten baby ska inte dö, det är så svårt att ta in...........
Hur går man vidare? Det är så svårt men man får försöka, små små steg, en fot framför den andra, sakta sakta. Det spelar
ingen roll om det tar tid och ibland tar man ett par steg tillbaka men sedan får man försöka röra sig framåt igen.
Det är lätt att fastna i sig själv och det är extra jobbigt med alla andra som får barnbarn runtomkring en. Jag missunnar
givetvis ingen detta underbara men det känns i hjärtat det gör det. Alla planer som man redan gjort och man såg verkligen
fram emot att få barnbarn, en liten tös, att skämma bort och pyssla med. Allt var liksom redan klart.
Livet är inte rättvist men de vet vi ju redan. Saknaden och sorgen är så stor.
Lilla Junie I miss you more than life!
