Inga ord och ingen ork
Dagarna kommer och dagarna går, lite som i ett, man har inte riktigt någon bra koll på varken tid el. dag.
Vi håller oss hemma det känns tryggast så just nu. Orken är som bortblåst och man är konstant trött och man vill bara sova.
Själv fyllde jag år häromdagen och då tog vi oss faktiskt i kragen och åkte iväg en sväng. Just denna dagen ville jag bara inte
vara hemma.
Det blev så trevligt de nu kunde bli efter omständigheterna. Men det dåliga samvetet kom krypande ska jag säga.
Man är hela tiden bekymrad hur det går för O & N men man vet att allt måste få sin tid. Det finns ju inga genvägar el. något
magiskt pulver som man kan dricka för att det ska gå lättare.
Man måste helt enkelt igenom denna sorgen. Denna så meningslösa tragedi som vi inte förstår oss på.
Till Junie❤️