Lizas Place

Från ingenstans blev Kenzi sjuk i tisdagskväll. Hon satt med Melrose i soffan och började helt plötsligt att skrika och

efter en liten stund började hon krampa och kunde inte stå på sina ben. Ringde djursjukhuset i Helsingborg som sa

att vi skulle komma på en gång, vi kastade oss i bilen och åkte ner. I bilen ner fortsatte hon att krampa och skrika,

stackars Melrose satt och gjorde allt hon kunde för att lugna henne.

Väl nere i Helsingborg tog de snabbt emot oss och konstateradet att hon var i väldigt dåligt skick och hade en stor

neurologisk skada. De trodde att det var vattenskalle som hade gått ner i ryggmärgen, hon hade väldigt dåliga lever

värden, blåsljud på hjärtat, hon såg inget och kunde i stå el. belasta benen. Hon fick lite lugnande och sedan tog de

henne till ett annat rum.

Efter noga övervägande så beslutade vi att hon skulle få somna in. Hon hade troligen inte klarat natten så varför låta

henne plågas mer. Hon hade aldrig blivit samma Kenzi igen och hade behövt mediciner resten av livet. Hon hade inte

fått flyga heller, hon som älskade att flyga!

Tjejerna som jobbade där var så trevliga och rara mot oss vilket var väldigt skönt, man är inte mycket till människa i

dessa lägena. De blev ett fint slut hur jobbigt och ledsamt de än var.

 

Men saknade är enorm! Jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen. Min ständiga följeslagare och vän, 740 gram

av ren kärlek och vilja.

 

Tar en dag i taget och hoppas det blir bättre bara. Tur att vi har Macy Mae iaf. Hon springer runt här och letar efter

henne överallt.

Hon blev bara 5 år, jag som trodde vi skulle få minst 15 år ihop! Men tack för allt älskade Kenzi!

Jag kommer sakna dig varje dag för resten av mitt liv!