Strandpromenad med damen

När solen tittade fram idag passade jag på att ta hunden under ena armen och kameran i den andra och nästan sprang
ner till havet. Man får ju passa på el. hur? Maken var på begravning så det kändes extra trevligt att de fick ett ljust och
fint avslut uppe i kyrkan.
 
Den lilla damen gillar verkligen inte gå på den blöta sanden, hon stannar hela tiden och bara står där och glor på mig och
väntar på att jag ska komma och hämta henne.
När vi väl vänder och hon inser att vi är på väg hem, då blir det andra ljud i skällan, då pinnar hon på minsann. Ska man
däremot gå längre promenader då får hon faktiskt stanna hemma, det blir enklare så.