En dag i taget

Vi visste att det skulle bli ett "lugnt" och stillsamt pÄsklov men absolut inte som detta. Alla dessa sömnlösa nÀtter med sÄ
mycket tÄrar och ont.........nej, de hade vi dÄ inte rÀknat med! Det har pÄ nÄgot vis blivit fel redan frÄn början och sedan bara
fortsatt. Jag varken vill el. orkar gÄ in pÄ allt men mitt förtroende för sjukvÄrden kunde inte vara sÀmre. De ska "se över" saken
och tycker att vi ska göra nÄgon form av anmÀlan, men vad gör det för nytta? Jag kommer ihÄg nÀr Lucky var liten och vi
kÀnde att vi blivit felbehandlade och ville göra en anmÀlan, dÄ blev man allt annat en trevligt bemött och jag orkar inte gÄ
igenom samma sak en gÄng till. Lucky kommer ju behöva ha kontakt med sjukvÄrden i hela sitt liv sÄ hur kommer han att
bli bemött dÄ? Nej tack. Det enda jag kÀnner just nu Àr att han kommer aldrig mer opereras hÀr pÄ detta sjukhuset iaf. Never!
Ja, inte nÄgon annan stans för den delen heller, inte som jag kÀnner nu.
 
Dagarna gÄr vÀl an sÄ lÀnge man inte rör honom el. hans ben, nÀtterna dÀremot Àr grÀsliga. Jag Àr uppe och tröstar honom
en gÄng i halvtimmen, han har sovit som lÀngst 1 timme i strÀck sedan i torsdags. Jag fattar inte hur han orkar, att han inte
bara tuppar av rent ut sagt. Vid 4-tiden pÄ morgonen brukar jag ge honom hans Ipad sÄ han kan titta pÄ film sÄ han fÄr lite
annat att tÀnka pÄ. Efter en stund Àr det samma visa igen med tÄrar och vÀndning.
Men idag har vi i alla fall fÄtt upp honom i rullstolen. Skönt som ombyte frÄn att bara ligga i soffan och sÀngen. Vi Àr glada
för alla smÄ framsteg som görs.
 
Taggar: Livet Àr mindre gott;

PĂ„skrosor

Vackra rosor frÄn en vacker dotter! Jag fick dessa jÀttefina rosorna plus min favorit choklad av Melrose som sjÀlv cyklat ner
till lillica och inhandlat dem. SĂ„ otroligt gulligt av henne!💜
 
 
Taggar: Vackert;

Operationen

Ännu en mer el. mindre sömnlös natt, med mĂ„nga tĂ„rar och vĂ€ldigt ont. Han Ă€r otroligt tĂ„lig men kominationen trött och
vÀrk Àr aldrig lÀtt att hantera. FörstÄr inte att han hÄllt sig vaken hela dagen men det har han faktiskt gjort, nu hoppas vi pÄ
en bÀttre natt bara. SjÀlv sov jag en stund under eftermiddagen för att överhuvudet orka med dagen.
Lite kort om sjÀlva operationen, vill inte "hÀnga" ut Lucky pÄ nÄgot vis men han har godkÀnnt de bilder som lÀggs ut och
eftersom vi alltid glömmer mellam varven kÀnns det bra att ha det dokumenterat sÄ att sÀga.
SkÀrtorsdagen den 24/3.
Vi kom till operation kl. 08:20 och efter att de tagit emot oss fick Lucky byta om till den sedvanliga snygga operations klÀdseln.
Efter detta blev det en dryg vÀntan..........efter att jag ifrÄgasatt hur lÀnge vi skulle behöva vÀnta kom iaf lÀkaren och pratade med oss.
Efter totalt 4h vÀntan fick han sÄ komma in, vi detta laget var han bÄde hungrig och trött och grÀt.
Jag fick information om att det skulle ta en dryg timme och att jag skulle vÀnta upp vid uppvaks avdelningen. Det tog ingen dryg timme.
Det tog över 3h tills jag fick komma in.
Allt hade gÄtt bra och han sov gott fortfarande. Jag plockade fram min bok och satte mig och lÀsa, det brukar ta sin lilla tid för honom att vakna.
TyvÀrr var de lite "tjatiga" (om jag fÄr lov att sÀga de) pÄ uppvak, de skulle fram och pilla och kolla saker var 20:e minut.
Det var en de ena, en de andra, helt i onödan mÄste jag sÀga. Till sist frÄgade jag lite pÄ skoj om de ville bli av med oss
för att de skulle stÀnga..........normalt ligger alltid Lucky pÄ uppvak mellan 4-5h, sÄ varför inte lÄta honom sova de 3 första
dÄ var min tanke. Han spydde som vanligt men fick ocksÄ en allergisk reaktion till nÄgon av medicinerna han fÄtt. Ingen fara
men de har aldrig hÀnt innan sÄ nu fÄr man tÀnka pÄ det i framtiden.
Vi var helt ensamma kvar den sista timmen sÄ han och jag var mer Àn redo att lÀmna uppvak vid denna tiden, de starka lysrören
Àr mer Àn trevliga mot ögonen, sÄ skönt att komma dÀrifrÄn.
Uppe pÄ avdelningen fick vi eget rum, lyx, det hade jag inte rÀknat med sÄ positiv överraskning för oss bÄda.
Ett litet och mysigt rum med plats för precis tvÄ sÀngar och ett litet bord. GÄ in och backa ut med andra ord men toa i korridoren.
Men det var vÄrt!
PÄ kvÀllen bytte vi av Glenn och jag, sÄ han fick spendera natten med honom och jag fick komma hem och tvÀtta av mig
sjukhus lukten som jag ogillar sÄ mycket och sova i egen sÀng. Det blev inte mycket sömn för deras del sÄ jag var tillbaka
rÀtt tidigt dagen efter sÄ Glenn fick Äka hem och sova. Efter frukost och att lÀkaren varit inne och kollat till honom fick vi
besked om att vi kunde Äka hem. Lucky ville absolut Äka hem!! Han Àr som en uppskruvad fjÀder nÀr vi Àr pÄ sjukhus,
sÄ fort de tar i dörren hoppar han högt och börjar grÄta. Han vet aldrig vad de ska göra med honom och förvÀntar sig alltid
de vÀrsta. Jag kÀnde mer att vi skulle stannat en extra natt, han var inte bra pÄ lÄnga vÀgar och vi hade ju trots allt ett
eget rum. Detta plus att han hade dropp/nÄl i handen sÄ att han lÀtt kunde fÄ sin medicin dÀr snabbt och enkelt.
Men det blev som han ville hemgÄng.
Nu kÀmpar vi pÄ hÀrhemma och hoppas att han kÀnner sig bÀttre imorgon.
 
 
 
 
Taggar: KĂ€mpe;