Skratta el. gråta?

Jag sitter här fortfarande lite i "chock".......kom hem från skolan årsmöte för en stund sedan och jag vet inte om jag ska
skratta el. gråta åt de hela? Jag var den ENDA som kom på mötet!! Det var jag och en annan pappa som var där, nu var
han visserligen där istället för hans sjuka fru som sitter i styrelsen, så det räknas ju knappt.
Alltså jag fattar inte, denna skola som alltid har förespråkat ett stort föräldra engagemang och sedan kommer de inga
på årsmötet?
Där satt alltså hela styrelsen plus valberedningen, en stand-in och jag. Lite dåligt är väl de minsta man kan säga?
Så här skulle man ju vilja att de såg ut.......eller jag hade nöjt med ett tiotal..........hellre det än själv!